Att läsa är att se mer

Vi kom att tala om den amerikanska författarinnan Joyce Carol Oates helt kort i morse. Jag kunde konstatera att jag, till skillnad från min sambo, inte hade läst henne. När vi lämnat samtalet lade jag märke till en kvardröjande inåtvändhet.  Snart nog kom jag att tänka på hur mitt sätt att läsa gått från omättligt till nästintill obefintligt och jag kände mig ganska sorgsen över det. Böcker har alltid varit viktiga för mig och de har haft avgörande betydelser vid viktiga faser i mitt liv. Böckerna har fått representera en stor del av min identitet under många år.

Efter vårt samtal satte jag mig framför en av våra bokhyllor och lät blicken fånga in de böcker som har haft störst betydelse och som påverkat mig mest genom åren. De är inte så många men de har på olika vis förändrat mig och det är i dem jag känner att mina värderingar har sina rötter. Innan Internet och allt vad sociala medier heter fanns, umgicks jag nästan dagligen med världsberömda författare, psykoanalytiker, filosofer och forskare. Det var ganska krävande emellanåt och jag kan inte säga att jag förstod allt de sade, men det var aldrig banalt. Det var under tider i mitt liv då jag sökt nya vägar. På sätt och vis sökte jag mer liv i perioder av brist. Författarna bistod med nytt liv där det gamla hade gått i stå, ofta genom att de förändrade mitt perspektiv och gjorde det möjligt att finna och pröva nya möjligheter.

Det som slog mig när jag satt där på sängkanten och betraktade mina böcker, var insikten om att den förlorade läsningen, samtidigt var en förlust av en del av mig själv som jag verkligen tyckt om. Att vara påläst och ha ett visst mått av intellektuell skärpa är inte bara en styrka i diskussioner. Det är framför allt något som påverkar upplevelsen av Verkligheten. Genom läsningen får man både språk och förmåga att föreställa sig allt komplexare aspekter av livet, relationer, verklighet etc. Den som inte aldrig läst en bok är av nödvändighet mindre upplyst, och för sannolikt även förenklade resonemang om komplicerade ämnen, inte minst i dagspolitiska ämnen. Ofta är det den som vet minst som är säkrast på sin sak. Tillvarons komplexitet låter sig sällan uttryckas kort, enkelt och bestämt.

Jag känner ibland saknad efter de där stunderna då ett resonemang i en fackbok, ett skeende i en roman, förtätas och plötsligt drabbar en med full kraft. Litteraturens styrka ligger i att den så att säga får tala till punkt utan att bli avbruten eller övertagen av motparten. Därför kan den också berätta sådant som behöver få ta tid, inte minst för att läsarens ska kunna följa med. I bästa fall är man en annan och kanske bättre människa än innan man läste boken.

Idag är dock förutsättningarna för att läsa annorlunda. Jag drivs inte längre av ett sökande efter svar på t.ex de existentiella frågorna. Delvis därför att jag nått fram till ett accepterande av livets villkor, delvis för att de svar jag funnit inte låter sig formuleras i ord. Jag arbetar mer nu än då – mellan 06.45 och 19.30 infaller min arbetstid och resten av min vakna tid tillfaller familjen. Finns det utrymme utöver det, ägnar jag den gärna åt finsnickeri.

Trots att tiden förändrat villkoren, gör jag försöket till omläsning av de där böckerna som skakade om mina perspektiv, uttryckte helt nya tankebanor eller tillhandahöll språk för delar av mitt liv som jag tidigare varit helt omedveten om. När jag tänker på det infinner sig tanken på att allt kan sammanfattas i ett enda stort personligt uppvaknande som spände över ett decennium.

Så vad förväntar jag mig av en omläsning av de böcker jag läste första gången för snart trettio år sedan? I bästa fall kommer jag minnas den där speciella känslan som åtföljer ögonblicket man nås av en avgörande insikt: “ja, det var så här det kändes”.

Jag kan på en gång säga att de flesta kommer jag inte läsa till slutet. Det gör jag väldigt sällan, förutom med de barnböcker jag läser för min son på kvällarna. Men jag tror att en skönlitteratur värd namnet välkomnar omläsaren att fördjupa och förnya de egna personliga erfarenheterna i mötet med romanfigurernas “liv”.

Lämna ett svar