Spirituell autolys utnyttjar tänkandet för att eliminera alla idéer och föreställningar som är falska eller inte kan visas vara sanna. En process av sanningssökande driven av ett enda: Vidare!
Denna text tillförs kontinuerligt nya fragment.
1. (28 maj 2022) Jag är inte denna kropp. Den förändras ständigt och är aldrig densamma. Denna kropp är en annan nu än vad den var för 1 år sedan, 10 år sedan eller när den var ett barns kropp. Det som kan sägas vara jag blir medveten om sig själv och världen utanför via denna kropps sinnen.
2. Det som är medvetet om världen och sig självt och erfar världen genom kroppens sinnen fanns där redan när denna kropp föddes. Medvetandet som åtföljer kroppen men inte är av den, åldras inte, förändras inte, är alltid helt och fullständigt. Det är inte detsamma som sinnet, men allt sinnena erfar av kroppen och världen utanför kroppen, passerar medvetandet som dess ”innehåll”.
3. Medvetandets ”innehåll” motsvarar exakt vad sinnena förmår uppfatta av världen utanför och upplevelser av kroppsliga förnimmelser. Medvetandet är den ”fond” som ”innehållet” projiceras mot. ”innehållet” motsvarar filmen som projiceras mot bioduken. Bioduken har inga egenskaper utöver att konkretisera det som projiceras på den.
4. Jag är inte mina tankar, känslor, förnimmelser eftersom de ständigt förändras. Tankar uppstår helt av sig själva, vilket blir uppenbart för den som under meditation iakttar sitt sinne.
5. Det är egot -det du identifierar som dig själv- som är källan till alla konflikter. De du har med dig själv i form av bristande självförtroende, självtvivel, skuld- och skamkänslor, bekräftelsebehov, otillräcklighetskänslor osv. Men också de som upplevs som yttre konflikter. Men det finns inga yttre konflikter – det är alltid psykiskt innehåll som projicerats ut på andra och annat. Det är en naturlig följd av egots strävan efter att vara ensam härskare i individens värld. Allt negativt måste projiceras ut på andra om egot ska lyckas uppfylla sin eviga strävan efter harmoni och lycka.
6. Även om jag inte är denna kropp eller sinnet varmed jag uppfattar och hanterar denna värld, använder jag dem för att dra fördel av dem. Därför njuter jag i mesta möjliga mån av dem, även om det är ett uttryck för en egoistisk strävan. Det finns ingen anledning att förneka de möjligheter tillvaron erbjuder, vare sig ifråga om kroppsliga eller mentala njutningar. Det är skillnad på att neka sig själv livets gåvor i en missförstådd ambition av renlevnad och att identifiera sig med kroppens och sinnets njutningar. Kropp och sinne är gåvor – använd dem fullt ut så länge du förmår.
7. Om jag själv inte är varken denna kropp eller detta sinne, utan någonting bortom eller ”före” dem, så måste det gälla även för andra. Om detta som jag Är, och som saknar egenskaper i sig självt, måste även andra äga Vara. Men ingen kan uppfatta någon annans vara eller deras ”jag Är”. Det enda vara jag är medveten om är mitt eget. Alla andra beter sig som om de har vara och därför är det rimligt att anta att de också har ett medvetande, även om alla inte är medvetna om sitt medvetande, tex barn eller de som är helt i egots våld och inte reflekterar över sin inre värld eller existens.
8. Det är endast kroppen som har smärtan när den skadas eller blir sjuk. På samma sätt är det endast medvetandet som är medvetet. Medvetandet är således medvetet om smärtan men är inte självt smärtan. Den är i kroppen. Det är alltså inte ”jag” som har smärtan eller är medveten.
9. ”Jag” är en manifestation av medvetandet, något medvetandet skapar som ”sin” agent i interaktionen mellan medvetandet och den fysiska världen. Misstaget ”jag” gör är tro att det äger en självständig existens. Det sker av nödvändighet därför att ”jag” inte kan omfatta det varur det uppkommit: medvetandet, Självet, Varat eller vad vi nu vill kalla det.
10. Gick genom skogen vid Tingsnäs idag. Det blåste hårt i trädkronorna och ute på sjön. Såg inte enskilda träd, endast skogen som ett helt. Sedan kom marken samman med träden via rötterna. Sjön varken började eller slutade vid stranden utan fortsatte in i marken under mig. Det finns varken en sjö eller grundvatten var för sig, lika lite som det finns enskilda tallar, skog, jord. Allt leder in och ut i allt annat. Antar olika former men är alla yttringar av ett och samma Liv. Lika lite finns denna kropp som ett separat ting. Den är i en kontinuerlig växelverkan med allt annat liv i utbytet av materia och energi. Allt jag tillför denna kropp kommer från andra tidigare levande kroppar, växter, atmosfärens gaser, solens ljus, bergskedjors mineraler, metallers bildande i jordens inre och fragment från exploderande stjärnor som råkat finna sin väg till denna lilla blå boll i en oändlig rymd.
11. 29 maj 2022. Om jaget, egot, sinnet mest utgör rollen vi spelar – en skådespelare där världen utgör både scenen och pjäsen vi spelar – finns det ingen anledning att ändra på något då inget är sant. Vad är det för mening med att ändra på pjäsens skenbara verklighet? Är det inte bättre att lägga energin på att försöka finna något som är sant? Njut av föreställningen så länge den varar istället för att kriga mot den. Alla beskrivningar av den dualistiska verkligheten är falska eftersom verkligheten inte är dualistisk, endast sättet att betrakta den.
12. En lyckad terapi är som en reboot inom The Matrix. Den återställer egot inom ramen för den virtuella verkligheten – Maya. Om du dessutom mår bättre är du ännu mer övertygad om att både du själv och världen är vad du tror. Men det enda som hänt är att illusionen är återställd.
13. (31 maj 2022). Vad är detta? Två dagar av nästan fullständig tystnad ”härinne” i min skalle. Inga särskilda tankar, inga särskilda känslor. Ingen glädje, inge sorg, ingen lust, ingen olust. Är det ett ”bra” tecken? På vad i så fall? Att processen av spirituell autolys är ”igång och fungerar”?
Igår kväll satt jag på en bänk ute på piren vid Harbackens båthamn. Det var nästan vindstilla och molnen var ovanligt fragmenterade. Jag var helt närvarande och inga tankar eller särskilda känslor rubbade min närvaro i Alltet.
Känns som att ifall jag försöker definiera det här tillståndet, så skulle det vara ett sätt att också ”uppfinna” det. Som att själva definierandet uppfinner ”verkligheten”. Men kanske är det som är just nu, är den egentliga verkligheten och en beskrivning bara skapar en ny aspekt av Maya? Begrepp är inte verkligheten, bara kartor. Kartor kan aldrig beskriva verkligheten. De kan bara beskriva våra beskrivningar av verkligheten, vilket är detsamma som en ren gissning. Verkligheten kan bara upplevas/erfaras. Inget annat är möjligt och den som hävdar annat har inte förstått, eller ljuger.
Långsamt förändras det här namnlösa tillståndet. Jag skulle kunna sätta ord på det, göra jämförelser, beskriva det så att andra kan ”förstå” och ”känna igen sig”. Men det skulle vara kartritande och stärker bara våra ”false self”. Kontraproduktivt med andra ord i förhållande till vad ”spiritual autolysis” syftar till. Alla tankar, känslor och sinnestillstånd kommer och går. De kan inte ha med Verkligheten att göra. Endast egot har intresse av dessa för att bygga sin konstruerade ”verklighet” det ”lever” av och i. Den som är vaken vet att egot och verkligheten är två sidor av samma illusion. Och den dualismen är är källan till människors ständiga otillfredsställelse och konflikter.
14. 9 juni 2022. Skriva eller inte skriva… Å ena sidan sinnets eviga svängningar mellan olika emotioner och känslor. Å andra sidan det fullkomligt meningslösa i att beskriva dem för att ”förstå” dem. Det finns inget att förstå… det är bara konstruktioner av ord som ger sken av ”verklighet”. Bara sinnet/egot är intresserat av det som en del av att upprätthålla föreställningen om att ”jag” finns…
Det går bra att bara iaktta emotionerna när de uppstår, utan att göra dem till känslor. Det gör det enklare att inte tolka in en massa betydelser eller orsaker till varför en viss emotion uppstod. Se den för vad den är. När du kan se den som den är, inser du det det meningslösa i att göra om den till något annat via ord. Orden kommer bara leda dig bort från ”skådandet” av emotionen i sig själv. Det är att se sig själv, direkt och utan filter eller pålagor. Tolkar du dina känslor ägnar du dig åt intellektuella övningar istället för att ”se” direkt mot källan, dig Själv. Mer om skillnaden mellan känslor och emotioner hittar du här.
Så jag släpper alla ambitioner att ”göra” något åt mina känslor jag inte ”vill” ha och bara låter dem vara. Strax efter kan jag ”se” dem som de är. Ta in dem i medvetandet, fokusera och kanske lära känna hur de kommer och går, helt av sig själva och utan min förskyllan. Jag skulle kunna skapa tusen förklaringar till att de finns där och ge dem mening. Men det vore att uppfinna ”verkligheten”, konstruktionen, The Matrix. Varför ska jag det när jag har fri access till Verkligheten själv, varom inga ord kan förmedlas? Jag antar att detta är meditation mitt i steget, i det praktiska livet när det händer. Jag förstår också att så här kommer det alltid vara: känslor och tillstånd kommer alltid att växla mellan ”goda” och ”dåliga”. Det finns ingen ”lösning” som kan ta en fram till enbart det ”goda” livet, det är bara lögner vi låter oss matas med. Lyckan ligger snarare i att acceptera det som är. Men för att komma dit måste man tänka själv, ompröva allt, på egen hand hitta sanningen om vad det är att Vara.