Spiritual awakening är att uppfatta ens sanna natur. Inte via ett intellektuellt resonemang, utan en direkt erfarenhet av det naturliga Varat. Det är inte en tanke, än mindre en rationell process. Det är mycket direktare ännu så. Det är närmare dig än andetagen eller dina hjärtslag. Det kräver inte en omänsklig ansträngning för att nå. Tvärtom – alla ansträngningar av anpassning, lärdomar, uppfattningar och identitetsskapande aktiviteter förstärker bara blindheten. Vi letar efter fel sak, på fel sätt, på fel plats och med fel resurser. Inom Zen kallas det kenshō eller satori.

Det är lätt att tro att awakening är något slags förändrat medvetandetillstånd. Att meditation, mindfulness, yoga eller andra verktyg leder till enlightenment. I så fall hade världen sett helt annorlunda ut. Det är vardagsmedvetandet som är det förändrade medvetandet medan det naturliga varamedvetandet är försvunnet. Hypnosen har blivit det normala. Vi är enskilda individer instängda i en materiell kropp. Åtskilda från världen medger sinnena endast indirekt kontakt. Existens är intimt förbundet med ensamhet. Och ändå slutar vi aldrig söka!

Adyashanti liknar ögonblicket av spiritual awakening vid ljusglimten från en av facetterna på en diamant. Facetterna symboliserar en mängd olika ögonblick av uppvaknanden. Diamanten i dess helhet är Enlightenment – den fulla insikten i allt som ÄR, vari allt är Ett.

Det är en bra bild, tycker jag. Den säger att resan är lång och att ett första uppvaknande inte är det hela. Om än det kan kännas så i stunden. Adyashanti berättar att alla hans uppvaknande har känts som definitiva och slutgiltiga. Men efter en tid insett att det finns mer att upptäcka.